Har du digitalt civilkurage? Vågar du kommunicera vad du tycker?
Och, ser du personer vars åsikter du delar översköljas av glåpord, men avstår från att uttrycka ditt stöd för att inte dras med i någon sociala medier-lavin?
Är du en av de många som faktiskt börjar tystna?
Den här frågan växer. Den är en av vår tids största utmaningar då den testar demokratin och tanken om en öppen och levande debatt. Den utmanar också i grunden all form av auktoritet utifrån vetenskap och yrkesexpertis då vem som helst kan säga sig misstro ”fakta”.
Mässling som dödar ökar för att folk bestämmer sig för att vägra vaccin. För det ska vara dåligt, enligt en motbevisad konspirationsteori.
Klimatkrisen ifrågasätts. Trots att jordklotets forskarelit i FN:s regi är fullständigt enig om vår påverkan och vad som krävs för att stoppa uppvärmningen.
Jag upplevde själv i mitt Facebook-flöde att en kompis på distans som jag alltid bedömt som hyggligt klok började dela anti-klimatkris-poster. Jag skrev lite med glimten i ögat att världens forskarelit är hyggligt överens i FN:s klimatpanel.
”Vilka sitter i den”, kom hans svar.
OK. Han tänker alltså att han ska granska vilka forskare FN rekryterat för att HAN ska avgöra på om de är kompetenta nog att lita på!?
Internationellt är detta en megatrend. Att hitte-på-sanningar växer sig starkare utifrån något slags konspirations-virus som tycks ligga latent i oss människor. Vi vill tro att det finns en dold agenda, att auktoriteten försöker lura oss. Du kanske har sett dokumentären om flat earth society, där de som är övertygade om att jorden är platt via egna vetenskapliga experiment försöker bevisa sin tes – och för varje motbevis de skapar hittar de på en ny undanflykt. De vill inte förstå sanningen. Och, då gör de inte heller det.
Regionalt och lokalt kan man krympa den här spaningen och se över vad som sker i de olika brännande debatterna vi har. Ta skolnedläggningarna i Luleå. Här har experter i åratal jobbat för att förändra en 50 år gammal skolstruktur. Som lekman kan jag naturligtvis förnuftsmässigt förstå att Luleå förändrats lite under 50 år och att man kanske måste följa med den utvecklingen genom att både bygga nya skolor och kanske lägga ner några.
Ändå ser vi snabbt samma ”faktaresistens”. Siffrorna är fel. Uträkningar stämmer inte. Det finns någon slags dold agenda som gör att skolförvaltningen försöker ljuga allmänheten rakt upp i ansiktet. Att de är universitetsutbildade, yrkeserfarna experter med tillgång till nationella vetenskapliga underlag och prognoser väger lätt.
Den här debatten skenar nu i sociala medier. Känslorna svallar. Långa kommentarer i massiva Facebook-trådar bygger gemensamt konspirationsteorier som vävs till sanningar.
Hur står experten upp mot detta?
Och vi andra… Vågar vi visa digitalt civilkurage och faktiskt ge aktivt stöd till de som blir utsatta? Vågar jag lyfta att det är orimligt att utmåla en skolförvaltning som om de drevs av något sjukt barnahatande egenintresse? Kan det vara så att de faktiskt försöker göra det som blir bäst för alla barn på lång sikt? Tid till den typen av eftertanke tycks inte finnas i dag.
I maj lanserar Regeringen via Brottsoffermyndigheten sajten tystnainte.se och parallellt lanserar projektet Make Equal näthatshjälpen. Fler initiativ bubblar upp för att aktivt motverka de negativa effekter vi ser.
Fundera på hur du själv ställer dig. Vad vågar du själv stå upp för? Vem borde just du stötta?