UNDERDOGS_final_big.jpg

I viktväst. Uppförsbacke. Och motvind.

Publicerad i:

This is a man´s world. Kanske mer i hockeyvärlden än någon annanstans. Det står väldigt klart efter att ha sett pressvisningen av Ingela Lekfalks Underdogs – en dokumentär om Emma Eliasson och Johanna Fällman i Luleå Hockey/MSSK och de förutsättningar som idag råder för kvinnor som väljer att spela hockey.
Hur fördjävligt det faktiskt ser ut är förstås ingen överraskning. Frågan har lyfts ett antal gånger, inte minst av spelarna själva som bland annat försökt få till bättre villkor vid deltagande i landslaget. Ändå lämnar den här filmen mig med en ny äcklig klump i magen. Med ny ilska. Och med både sorg och otroligt stor respekt för de här elitidrottarna. Allt de egentligen begär är att få ett högre mänskligt värde.

Jag har själv levt med ett hockeyproffs, ett manligt sådant. Jag vet vilken tid de lägger ned. Vad som krävs. Alla timmar i gymmet, bortaresorna. Hur viktigt mat och vila är. Hur det krigas genom både skador och sjukdomar. Men jag vet också vilken jävla räkmacka de här männen glider på – speciellt i jämförelse med de kvinnor som spelar hockey. De gör allt männen gör. Fast iklädd viktväst. I uppförsbacke. Och motvind.

Samtliga som varit med och finansierat den här dokumentären har gett sig in i projektet rekordsnabbt. Det här ÄR en viktig fråga. För alla utom de som faktiskt kan göra något åt problemet.
Ja, jag skriver det här i affekt några timmar efter att ha sett filmen. Och jag hör de ekonomiska argumenten. Jag hör hur Luleå Hockey går i bräschen och har planer på att ”lyfta damhockeyn ytterligare”. Jag hör hur hockeyförbundets Olof Östblom säger att ”de gör saker som får det att gå framåt”. Ändå kokas allt i slutändan ned till detta för mig: Ni gubbar som sitter på de ledande positionerna inom förbundet vill inte nog mycket. Ni brinner inte för det här.
Det gör däremot de kvinnor som ägnar sig åt hockey på den här nivån. Så pass mycket att de hellre köper de här pissiga förutsättningarna än att lägga av.
Så absolut Olof, det går i sakta mak framåt. Men NI har inte så mycket med denna framåtrörelse att göra. Det har Emma. Johanna. Maria. Rebecka. Och Michelle.
”Vi vill se till att framtidens hockeytjejer har lite färre hinder framför sig”, säger både Emma och Johanna i filmen. Det har ni redan gjort. Fy fan vilka hjältar ni är!

The future is female.

PS.1 Älskar att Ingela Lekfalk upplyste Olof Östblom om den tystnadskultur de fostrar in kvinnorna i under presskonferensen.

PS.2 Under den stundande NMW-veckan kommer filmen visas på Bio 3:an i Piteå måndag den 5 februari. Och även på SVT den 8 februari.
Nära, naket och respektfullt berättat av Ingela Lekfalk, filmat av Martina Iverus. Missa inte.

 

 

 

Publicerat torsdag 25 januari, 2018